Berättelsen om EFS-kyrkan i Luleå
"Pastorn, vi tror vi!"

Följande presentation och historik kom till när Luleå hembygdsförening hösten 2000 ville göra ett studiebesök i EFS-kyrkan. Inför detta besök kontaktade man Karin Poromaa Hedman, som då jobbade på kyrkans kansli. Då Karins kunskap om kyrkan och dess tillblivelse var begränsad tog hon kontakt med medlemmarna Elsa och Elge Andersson, som ombads göra en presentation för hembygdsföreningen.

Det blev en minnesvärd lördagförmiddag, då Elsa och Helge på ett inspirerat sätt höll sin presentation. Karin, som tog del av presentation, kände genast att fler borde få möjlighet att ta del den. Där och då föddes tanken på en skrift med bilder och historik över EFS-kyrkan. Skriften trycktes och har genom åren lästs av många både medlemmar och besökare i vår kyrka. Delar av skriften finner du här i digitaliserad form.

Tack till Elsa och Helge Andersson, samt Karin Poromaa Hedman.

Trevlig läsning!

Så började det

En andlig väckelsevind svepte fram över Lulebygden åren före 1880. Redskapet var kolportören Otto Hesselblom. Han bodde i Gäddvik och företog många predikoresor som tände Guds eld i bygden. Han lämnade senare förkunnargärningen och slutade som landskapsmålare!

Luleå stads missionsförening bildades den 11 augusti 1880. Dess första styrelse blev komminister G. Edén, ordförande, körsnär Olof Nordström, handlande O.A. Bäckman, studerande Gustav Edén, skomakaren P.E. Bakteman, arbetaren August Norgren, skräddaren Carl Ekström och målaren P. Sjögren. Föreningen anslöts ganska snart till EFS.

Men dessa betrodda män hade inte gjort förarbetet till missionsföreningen. För att få rätt på pionjärarbetarna måste vi gå tillbaka några år. Vi finner då  - kvinnan bakom allt också här! En "fruntimmersförening" hade bildats i Luleå redan 1857. Den började 1878 samla in pengar för missionen på hemmaplan. Samtidigt fanns också en yngligaförening som arbetade i samma syfte. Efter att några år ha använt "Karlssons sal - en hyrd lokal vid gamla Sandviksgatan, belutade föreningen att bygga ett eget bönhus.

Det är flera kvinnor som nämns i gamla protokoll från missionsföreningens "urtid", kvinnor som likt purpurkrämerskan Lydia lyssnat till Guds ord och låtit Herren öppna deras hjärtan för evangeli budskap och arbete.

Kolportör Otto Hesselbom

En av dessa kvinnor hade låtit renovera en gammal predikstol och placerade den sedan i sitt bästa rum. Rummet uppfylldes sedan av evangeli ord för lyssnande människor. En annan "mamsell" var Carlina Bodell, troligen dotter till grosshandlaren Bodell, känd som ledaren för bodellrörelsen i Norrbotten. Tillsammans med ännu en kvinna, "jungfru" Anna Sandgren, har dessa kvinnor haft stor betydelse i förarbetet till missionsföreningens bildande.

Ett bönhus kommer till

Två sömmerskor var de första som lade grundplåten till böhuset. Det var 1882. De ordnade med den första missionsauktionen. Den gav 240 kronor. Hänförda över detta resultat lär de ha yttrat till en prästman "Nu pastorn, ska vi bygga ett bönhus!".

Pastorn var tydligen inte lika entusiastisk, han lär nämligen ha yttrar något som att "oförståndiga fruntimmer, inte bygger man ett hus för ett par hundra kronor". "Fruntimren" blev inte svaret skyldiga: "Pastorn, vi tror vi!". Efterhand kom det många gåvor till det blivande bönhuset. Den 17 oktober 1882 köptes en fastighet i hörnet av S. Kyrkogatan - Tullgatan för 4200 kronor. Gatunamnen ändrades till nuvarande Stationsgatan - Smedjegatan. Så kom den våldsamma branden sommaren 1887. Gustaf-Adolf-kyrkan, bönhuset och stora delar av staden lades i aska.

Nu stod man i början igen! Det är ett gripande kapitel som nu börjar i den unga missionsföreningens historia. "Pastorn, vi tror vi", blev åter ritmärket. Man beslöt att så snart som möjligt bygga ett nytt hus.

Samtidigt sändes en "vördsam anhållan till EFS om en kolportör" till Luleå. Bönhörelsen kom! Man fick både förkunnare och ett bönhus! Ett kostnadsförslag gjordes upp och ett nytt bönhus uppfördes, nu betydligt större och ståtligare och i den moderna nygotiska stilen. Det nya kapellet kunde invigas den 18 auguti 1889. Bönhuset kom att kallas Sjömanskapellet, antagligen beroende på att skolstyrelsen begärde att få hyra lilla salen som lärsum för sjömän.

Interiör från Sjömanskapellet 1943

Sjömanskapellet i sitt ursprungliga utförande

Några ekumeniska data

En intressant passus av historisk betydelse ur ekumenisk synpunkt skall noteras. Sjömanskapellet uppläts hyresfritt i två år till Svenska kyrkans gudstjänster till dess den nya kyrkan var färdig. Här höll också prästerna gudstjänster och kyrkliga handlingar i två års tid. Sjömanskapellet invigdes av kontraktsprosten J.A. Englund, assisterad av en rad präster och missionsföreningens styrelse den 18 augusti 1889.

Beroende på att stora flyktingströmmar från Finland fick en fristad och ett gemensmt hem i Betlehemskapellet under krigsåren 1944-45 uppläts Metodistkyrkan välvilligt för EFS gudstjänster. Även Laestadian-kapellet vid TImmermansgatan uppläts för EFS-möten. Under ombyggnaden av EFS-kyrkan 1978-79 uppläts återigen laestadiankapellet för EFS gudstjänster.

Vad hände sedan?

Efter krigsåren var Sjömanskapellet så slitet att omfattande reparationer behövde göras. Under ledning av dåvarande distriktsföreståndaren Gustav Kilström, reparerades huset i två etapper 1950 och 1953 och fick namnet Betlehemskapellet. Trots dessa reparationer uppstod ganska snart behovet av större och praktiska lokaler för föreningens gudstjänstliv och övrig verksamet. Arkitekt Bertil Franklin ombads att rita den omfattande om- och tillbyggnaden av Betlehemenskapellet. Efter år av bön och förberedelser påbörjades arbetet den 13 mars 1978. Staten beviljade AMS-bidrag med 33% av projekteringskostnaderna, som tack vare medlemmars många ideella insatser kunde hållas nere till 2,7 miljoner kronor. Nyblivne pensionären, byggverkmästaren Hilding Arvidsson, ställde upp gratis under hela byggtiden och åtog sig att tillsammans med Josef Nisson leda bygget. "Bönen var en enande inspirations- och kraftkälla denna tid", enligt dåvarande ordföranden, Rolf Rhodin.

Kyrksalen förlängdes genom att en mellanvägg togs bort. Utrymmet under bakre läktaren avdelades till foajé, toaletter och trappuppgång till läktaren. En del av bakre läktaren togs till barnvaktsrum. Tillbyggnaden i tre våningar + källarvåning byggdes i vinkel mot den gamla kyrkbyggnaden och i samma stil som den ursprungliga kyrkan från 1800-talet.

Betlehemskapellet 1967

I tillbyggnaden blev det plats för trapphus, serveringslokal med kök, ungdomsvåning, expeditionslokaler, andaktsrum och en liten lägenhet. Källarvåningen fick utgöra plats för pannrum, el-central och förrådsutrymmen.

Invigningen av kapellet, som nu bytt namn till EFS-kyrkan, förrättades söndagen den 6 maj 1979 av missionsföreståndaren Torsten Wiberg. I och med att den nya kyrkan togs i bruk fick också verksamehten en delvis annan uppläggning, beroende på att man fått ändamålsenliga lokaler. Bland annat kunde nu söndagsskola hållas i samband med gudstjänsterna på söndag förmiddag och ungdomsverksamehten få nya och bättre förutsättningar.

Äldre tiders predikanter

Stadsmissionär Jonas Nordin, föreningens predikant åren 1893-1911

Predikant E.A. Aspberg och stadsmissionär Ludvig Lindström, som var föreningens predikant och ordförande 1911-1919 samt 1925-1938

Pastor Mandor Bergstedt (1970-1984) ses här i predikstolen, som den såg ut före ombyggnaden 1978

EFS-kyrkan idag

Historien fortsätter och vår ljusblå kyrka har nu tappert och troget stått på sin plats i långt över 100 år. Det är en vacker, mysig och funktionell byggnad, som fortsätter att ge rum åt så många levande och varma gemenskaper. Allt med Jesus i centrum. Här nedan hittar du ett par bilder tagna under åren 2020-2022 (ej del av den ursprungliga presentationen).

Välkommen att besöka oss!

EFS-kyrkan juni 2022

Kyrksalen

Vy över kyrksalen från läktaren