Sammanställt av Ingvar Nilsson

Missions-Ungdoms och Sommarhem
Tillkomsten av stället och platsen Sundet, i nuvarande skick, är resultatet av ”en oväntad händelse”. Det uttrycket använde Edvard Backlund i sin historiebeskrivning, som utgör det huvudsakliga materialet till min framställning, plus en hel del data från mitt eget minne och min erfarenhet. Jag har haft förmånen att ha fått vara med från första början.

Testamentet
I slutet av år 1959 avled hemmansägaren, fröken Ellen Nilsson, ägare till hemmanet ”Gammälsundet”, som stället hette. Egendomen ”Gäddvik nr1” var en av de större gårdarna i Gäddvik. Vid Gäddviksströmmen har det ett förtjusande läge. Det Nilssonska hemmet har varit ett verkligt missionshem, i nära anslutning till EFS. Dottern Ellen, enda barnet till Petter Nilsson och hans hustru, hade från unga år valt den kristna livsstilen. Hon var vid sin bortgång 60 år. Hon saknade bröstarvingar.
Vid bouppteckningen framkom att de avlidna, Petter Nilsson och hans hustru Elina, samt dottern Ellen, hade genom testamente insatt EFS (1) till universalarvinge. Vissa legat, t.ex trotjänarinnans bostad skulle enligt testamentet utgå. Men hemmanet, delen i laxfisket och en del pengar skulle tillfalla EFS.
Sammanlagt torde väl EFS, genom denna donation ha blivit ägare till värden omkring 3 miljoner, troligen den största gåva som EFS riks erhållit. Redan nu kan noteras: att uppförandet av teologiska institutet i Uppsala blev möjligt genom denna donation. Vidare kan noteras att i testamentet föreskrevs intet med ett enda ord hur gåvan skulle användas.

Sundet stannar i Norrbotten
Mottagaren som hade att förvalta gåvan var från början på det klara med att den skulle förvaltas efter givarens intentioner, alltså till den kristna verksamhetens främjande.
EFS Norrbotten, alltså distriktsorganisationen, inledde förhandlingar med EFS centralstyrelse i Stockholm, och efter vissa resonemang beslöts att; EFS i Norrbotten skulle förvärva Sundet till sin verksamhet.  Områdena kring de olika fastigheterna bestämdes till 5 hektar. EFS i Norrbotten är ju – i likhet med andra distrikt av EFS- ”en stat i staten”, och i anledning därav kunde, efter påtryckningar från EFS:are i Norrbotten, köpesumma fastställas till 10 000 kronor. Härtill var vissa villkor anslutna, bland annat att den gamla trotjänarinnan som fanns kvar på Sundet skulle åtnjuta bostad i fortsättningen, detta enligt testamentets legat. Detta ansvar åtog sig EFS i Norrbotten.
Sommaren 1961 skrevs köpekontraktet att gälla till dess tomtområdet blev avstyckat, men EFS Norrbotten fick tillträde till egendomen omedelbart. Den sommaren blev det dock inte mer verksamhet än en serie välbesökta tältmöten. Köpesumman betalades mycket snart. Alla var medvetna om, att det var mycket att göra av men mycket att göra med.

​Byggruschen:
Bagarstugan
Så kan man beteckna det som nu följde. På prioriterad plats stod bagarstugan. Den omnämnda trotjänarinnan Amalia Åström var villig att flytta från stora gården och bosätta sig i bagarstugan. Den tilltänkta bostaden genomgick en nödvändig renovering och en utbyggnad med två rum tillkom. Våren 1962 kunde Amalia flytta in. Hennes tillfredsställelse med den nya bostaden är livligt omvittnad. Härigenom kunde nu stora byggnaden iordningställas för den offentliga verksamhet som var planerad.

Kapellet
Nu stod den stora trösklogen i tur att omvandlas till kapell. Husets storlek på 11x 20 meter var mycket tilltalande. Redan i april 1962 sattes arbetet igång. Tak och ytterpanel avlägsnades och fönster sattes in i de uppsågade öppningarna i de nakna timmerväggarna. Gamla plankgolvet fick vara kvar till vidare, men nytt yttertak färdigställdes.
1962 startade verksamheten vid midsommar och den gamla logen användes som kapell i halvfärdigt skick. Golv och väggar hade skurats rena. Vid starten det året, var EFS Missionsföreståndare Einar Thurfjell huvudtalare. Den av EFS i Norrbotten tillsatta förvaltningskommittén hade enats om , och föreslagit namnet: Missionshemmet Sundet.
Den kommande vintern fullbordades kapellbygget. Nya grundfundament och dithörande bärlinor insattes. En entré med plats för uppvärmningsanordning byggdes till.
Pingsthelgen 1963 invigdes det nya kapellet. Det blev till allas belåtenhet. Det var enkelt, men trivsamt och stämningsfullt.

Gula huset
Nu gällde det den stora huvudbyggnaden. Så småningom blev hela övervåningen helrenoverad. Resultatet blev en modern lägenhet med 4 rum och kök, samt tre gästrum.
Det fanns källarvåning under en del av byggnaden. En del av utrymmet var outnyttjat. I dessa installerades toaletter och tvättanordningar, så nu kunde torrdass i uthuset entledigas och rivas. Under denna sommar skedde yttermålningen av såväl stora byggnaden som Lillstugan (fd bagarstugan), detta som mycket annat, genom frivilliga krafter.
Under 70-talet blev huvudbyggnaden föremål för en ytterligare renovering. Nu gällde det den nedre våningen. Köket blev mer ändamålsenligt och rumsindelningen förändrades. Nya fönster sattes i hela byggnaden. På 80-talet skedde ytterligare en renovering av nedre plan då köket fick genomgå den största förändringen.

Ytterområden
En del av befintliga uthus revs bort, såsom vagnslider och en gammal vedbod. Av mangelbodan och kornbodan gjordes logement för läger, så även befintligt häbbare (2) och laxboda (3).
Sundet begåvades med ännu ett häbbare, från Mjölkudden som EFS Luleå skänkte och svarade också för uppsättning och inredning.
Befintlig smedja flyttades till en plats bakom Lillstugan och även den iordningställdes som gäststuga, med bland annat öppen spis. Likaledes en befintlig lada ute från åkrarna flyttades till anläggningen. För den saken svarade EFS Gammelstad. Ytterligare en lada har fogats till anläggningen. Slutligen renoverade en del av sjöbodan för att användas varma sommarkvällar.

Lägerstugan
Till 70-talets storverk hör omvandlingen av ladugård till lägerstuga. Själva ladugården var av tegel, men till detta hörde stall och foderbodar av timmer och spant. Resultatet blev 10 gästrum, tvätt, duschrum och fyra toaletter. (i undervåningen finns plats för tre bilar)
Senare skedde en utbyggnad av lägerstugan med en del som huvudsakligen inrymmer lärosalar. Den färdigställdes till sommaren 1988 och används främst vid konfirmationsundervisning

En sista liten orientering om byggnadernas förr och nu:
Den nuvarande huvudbyggnaden är uppförd av Petter Nilsson, 1901. Den gamla huvudbyggnaden bestod av en norrbottensgård som var placerad ca 30 meter framför den nuvarande lillstugan. Den dåvarande ladugården var också ett verk av Petter Nilsson. Den var en stenladugård, med foderlada ovanpå. Den stod framme på backen där flaggstången nu är placerad. Foderladan flyttades och blev tröskrian (4), det nuvarande kapell.
Grundsockeln där klockstapeln, är grunden till före detta smedjan, numera trevlig gäststuga bakom lillstugan.
Vägen ner till sjöbodan var ganska livligt trafikerad förr i världen när det vara förfallotider. När isen på älven varken bar eller brast hade man en kort tid en liten färja över strömmen som var öppen längre på hösten och tidigare på våren.

Sundets omvandling till det är idag beror på att vi haft tillgång till skickliga, villiga och billiga yrkesmän som ställt sej till vårt förfogande. Dit hör de många frivilligarbetande kvinnor och män som deltagit i omvandlingen, men också i arbetet med att genomföra det program som upprättats för varje verksamhetssommar under alla år fram till idag.
Till dem alla – ingen nämnd och ingen glömd – säger vi idag
”Tack för tiderna som farit! Tack för stunden som nu är!”
Nu ligger Sundet främst i FRAMTIDSFOLKETS händer.
Må tro, hopp och kärlek bliva och vara den kraft som för verket vidare!

Jag vill ange MÅLBESKRIVNINGEN för denna verksamhet med en psalmvers av J.O Wallin:
"Att åt sin arma nästa, råd, hjälp och hugnad ge. Ej blott på eget bästa men och på andras se. Ej blott Guds vilja veta men vandra i hans bud, Det är att Kristen heta, Det är att tjäna Gud”

Sammanställare: Ingvar Nilsson
Redigerare Fride Holmqvist, år 1997
​
(1) Evangeliska Fosterlandsstiftelsen
(2) Härbbare, härbre, med sovplatser försedd byggnad
(3) Sommarens laxfångst förvarades i mängder av is, upptagen på vintern
(4) Tröskrian, tröskloge, med uppvärmningsanordning för torkning av säd.