Uppståndelsens liv

Under mer än ett års tid har vår värld befunnit sig lite som i ett vakuum. Även om mycket har hänt så är det på något sätt som att tiden har stått lite stilla, som i en väntan. Och just den där känslan kan säkert många känna igen sig i - känslan av att vänta på något. Det är som att den präglar hela vår samtid. Vi väntar på att få vaccinera oss, att få samlas, att återse nära och kära o.s.v. Ja, det finns mycket att vänta på och se fram emot.

Så här års är det inte bara vi som väntar, utan även naturen. Under vintertäcket är det mycket som ligger och trycker och bara väntar på att få slå ut i blom. Vi ser och anar detta i små vårtecken här och där. När vintern väl släpper sitt envisa grepp om naturen här uppe, brukar våren och sommaren slå ut i full blom väldigt snabbt. På samma sätt kan saker och ting snabbt förändras till det bättre även i våra liv. Djupast sett finns det bara en enda anledning till att detta påstående är sant för dig och mig, och det har att göra med händelserna i hjärtat av påsken.

Påskens drama är förunderligt alla år, men under den här pandemin är det som att det har fått en särskild laddning. Ett särskilt djup. För vad är väl påskens budskap om inte ett evighetens "vårtecken" för vår värld? Det är faktiskt svårt att tänka sig en tid där budskapet om evigt liv kan få lysa klarare än just vår tid. Budskapet om en Gud som själv stigit ner på jorden för att möta oss, dött för vår skull och genom sin död återupprättat gemenskapen till oss för tid och evighet. En Gud som besegrat självaste döden.

Det är ett ofattbart hopp vi har i vår tro på Jesus, som vi aldrig får låta blekna eller förminskas för vår inre blick. Jesus själv förminskade aldrig hoppet, tvärtom! I Johannesevangeliet 10, vers 28 till 30, säger han: "Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand. Vad min fader har gett mig är större än allt annat, och ingen kan rycka det ur min faders hand. Jag och Fadern är ett.”  Det är evangelium i ordets rätta bemärkelse: goda nyheter, för dig och för mig.

Vi kan som sagt vänta på många saker, men väntar vi på Gud kommer vi aldrig att vänta förgäves. Nej, påskdramat vittnar om att Han redan har kommit och pingsten att Han stannar kvar. Gud är här och nu, i ditt och mitt liv. Ur den tomma graven spirar nämligen inte bara evigt liv, utan också hoppet om förändring i detta liv.

Kristus är uppstånden!